För att se en större bild och få mera information, klicka på respektive bild.

Hur många gånger har Du inte köpt en kameraväska som redan vid köpet kändes som en mindre bra kompromiss vad gäller användbarhet och ändå har varit horribelt dyr.
Jag har den hårda vägen lärt mig att använda en symaskin och har också genom åren lärt mig att om man verkligen vill få det som man vill, så får man göra det själv. En inte oäven bieffekt är att man ofta kan spara ganska mycket pengar jämfört med att köpa saker färdiga.
 Kraven på mina väskor har jag samlat genom årens erfarenheter, från olika broschyrer om kameraväskor och från det faktum att jag köpte en brandkårsram som stomme i mitt kamerabärande. (se bärsystem sidan för mera information). Väskorna är sydda av en mycket kraftig Cordura väv som jag har köpt från  Klättermusen ( http://www.klattermusen.se , de säljer dock inte vävar längre alternativet är Recon Vildmark http://www.recon.se). Liknande tyg finns i USA på http://www.wyeastfabrics.com/, http://www.seattlefabrics.com/ och http://www.justmakeit.com/. Skillnaden är att beläggningen för att göra tyget vattentätt var bättre på Klättermusens tyg.

Stoppningen är skuren från liggunderlag i tjocklekar mellan 6-10 mm (om man inte kan få tag i tunnare varianter så går det att dela ett tjockare). Detta är en sorts skumplast med slutna celler som inta tar åt sig vatten. Blixtlåsen är 8mm YKK. Min rekommendation är att inte använda blixtlås av "självläkande" typ då dessa inte håller lika bra enligt min erfarenhet. Genom att knyta fast en bit snodd i varje dragkedje löpare blir det väldigt mycket enklare att komma in i respektive stänga väskan. Inuti är väskan klädd med kraftigt nylontyg som finns i de flesta tygaffärer. Botten, baksida och vissa fackindelare är förstärkta med en tunn plywood skiva som limmats på stoppningen. Fackindelningen sätts på plats med kardborreband. Det sitter två breda band med öglor utefter väskornas insidor. Fackindelningarna har sedan hakar på sina ändar (och möjligen öglor på motsvarande sätt som insidan på sidorna om ytterligare uppdelning varit tänkt).

Notera att baksidan har ett extra lager eftersom den är klädd med slätare ryggsäckstyg för att undvika att den kraftiga Corduran nöter sönder kläderna när man bär väskan.

Var remmar och spännen fästs på väskan är mycket en fråga om tycke och smak. Detta är det som gör det möjligt att åstadkomma något som kan fungera som ett enhetligt bärsystem, allt beroende på vilka krav man har. Sömmarna är så långt möjligt tätatde med LiquiSole, något som liknar kontaktlim men som är mycket starkare. Detta tillsammans med den höga kvaliteten på den vattentätande beläggningen gör att väskorna klarar de flesta väder, det är bara i de mest extrema ovädren med regn och blåst som ett ryggsäcksöverdrag behövs.

I motsats till när det gäller kamera och stativ så tror jag inte att det skulle vara någon idé att publisera en beskrivning av mina väskor. Mina väskor ser ut som de gör beroende på den utrustning som jag har och beroende på hur jag vill kunna bära denna. Andra har en annan utrustning och andra idéer om hur denna skall bäras. Detta är mera ett sätt att visa att det går att åstadkomma saker som är betydligt bättre än vad som finns på marknaden.